III:26

Еще предвижу затрудненья:
Родной земли спасая честь,
Я должен буду, без сомненья,
Письмо Татьяны перевесть.
Она по-русски плохо знала,
Журналов наших не читала,
И выражалася с трудом
На языке своем родном,
Итак, писала по-французски…
Что делать! повторяю вновь:
Доныне дамская любовь
Не изъяснялася по-русски,
Доныне гордый наш язык
К почтовой прозе не привык.
Jag anar ännu ett dilemma,
ty äras bör vår fosterjord
och därför blir Tatjanas stämma
här översatt med mina ord.
I ryskan brast hon ganska mycket,
hon läste knappt ett tidningsstycke,
och modersmålets meningsföljd
för henne var i dunkel höljd.
På franska blev så brevet skrivet…
Vad göra! ekar jag på nytt:
Vad damers kärlek har betytt
finns än på ryska ej beskrivet,
vårt stolta språk är obekant
med postens manusvariant.

Den här strofen bjuder på ett rim som klingar enkelt och självklart på ryska, men erbjuder problem på de flesta andra språk: по-французски – по-русски. Själv löser jag det med skrivet – beskrivet, Johansson har bliva – beskriva, Rytter har fransken – vansken och Rosenberg har Gøre – øre. Bland de nordiska språken är det endast Jensen som vågar sig på alexanderhugget fransyska – ryska.

I den här strofen möter vi åter det gamla dilemmat från I:26. Ska man som översättare låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska, eller ska man erkänna att den nu har fått en annan språkdräkt? Mest akut blir problemet såklart på franska – men både Markowicz och Legras låtsas som om det regnar. Ändå är det svårt att läsa de sex sista raderna utan att undra (Markowicz översättning):

Sa langue écrite était française…
Jamais encor jusqu’à ce jour,
Les dames n’ont parlé d’amour
En russe, et là est mon malaise…
Non, jamais notre idiome altier
N’avait servi pour le courrier.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *