|
Я знаю: дам хотят заставить Читать по-русски. Право, страх! Могу ли их себе представить С „Благонамеренным“ в руках! Я шлюсь на вас, мои поэты; Не правда ль: милые предметы, Которым, за свои грехи, Писали втайне вы стихи, Которым сердце посвящали, Не все ли, русским языком Владея слабо и с трудом, Его так мило искажали, И в их устах язык чужой Не обратился ли в родной? |
Jag vet: om vissa finge välja så läste kvinnor ryska. Tvi! Säg, kan man ”Samariten” sälja till damer i er fantasi? Poeter, nu som vittnen tjäna; säg sanningen: de väsen väna, åt vilka ni har dikter skänkt när syndigt om dem ni har tänkt, åt vilka hjärtat jämt ni viger, säg, ryskan deras är väl skral, nog grumlas ständigt deras tal så de på modersmålet tiger, fast deras tungor går i ett ty andra språk de lär sig lätt? |
Благонамеренный (”den välmenande”) var en rysk tidning som gavs ut av Aleksandr Izmajlov 1818—1826. Jag har, inspirerad av Falens engelska översättning, valt att översätta den som ”Samariten”. Rosenberg kallar den ”Den Velsindede”, Rytter ”Din Husven”, Johansson ”Ädelmodet” och Jensen nämner ingen tidning alls.
Ryska Wikipedia hävdar å sin sida att ”den välmenande” i själva verket även har en dold obscen betydelse, och citerar korrespondens mellan Vjazemskij och Pusjkin där den förstnämnde förklarar att det rör sig om ”det som vi har mellan benen”. Ett brev från Pusjkin till Vjazemskij bekräftar den tolkningen, när vår poet jämför sin egen ”samarit” med tidningen – till den förras fördel. Men så var Pusjkin ”både bock och geni”, som Magnus Ljunggren skriver i Svenska Dagladet.
Hela strofen går ut på att ryska kvinnor inte kan tala sitt modersmål. Boven i dramat är det franska språkets inflytande under 1800-talets början. J. Douglas Clayton beskriver franskans starka ställning i såväl Pusjkins som Rysslands liv (Ulbandus Review, Vol. 12):
From his earliest years, Pushkin spoke French and read French books in the library of his uncle Vasilii L’vovich. In his adult life, Pushkin, like the majority of Russians of comparable social background, used French as the language of communication in certain social situations – in conversation and correspondence with women of his class, in writing to government officials (e.g. Benckendorff) and in letters to his rivals in duels, which proceeded strictly according to rules imported from France.