|
Она зари не замечает, Сидит с поникшею главой И на письмо не напирает Своей печати вырезной. Но, дверь тихонько отпирая, Уж ей Филипьевна седая Приносит на подносе чай. «Пора, дитя мое, вставай: Да ты, красавица, готова! О пташка ранняя моя! Вечор уж как боялась я! Да, слава богу, ты здорова! Тоски ночной и следу нет, Лицо твое как маков цвет». |
Hon ingen gryning alls noterar, hon sitter med sitt huvud böjt och inget brev hon alls signerar, sigillet har i handen dröjt. En grånad hand på dörren vrider, Filipjevna mot flickan skrider, bär redan bricka, tefat, kopp. ”Mitt barn, nu ska du stiga opp: Men vännen min, du har ju klätt dig! Du steg då upp vid hanegäll! Som du mig skrämde i går kväll! Ja, pris ske Gud som hälsan gett dig! Av nattens sorg finns inget kvar, du rosor nu på kinden har.” |
När amman tilltalar Tatjana med пташка ранняя låter det sig utmärkt översättas till engelska med early bird. Den svenska motsvarigheten till det engelska talesättet ”early bird gets the worm” – ”först till kvarn får först mala” – är inte lika lätt att göra bruk av. Lösningen med hanegäll bevarar emellertid både fågelreferensen och tiden på dygnet.