I:16

Уж тёмно: в санки он садится.
«Пади, пади!» — раздался крик;
Морозной пылью серебрится
Его бобровый воротник.
К Talon помчался: он уверен,
Что там уж ждет его Каверин.
Вошел: и пробка в потолок,
Вина кометы брызнул ток;
Пред ним roast-beef окровавленный,
И трюфли, роскошь юных лет,
Французской кухни лучший цвет,
И Страсбурга пирог нетленный
Меж сыром лимбургским живым
И ананасом золотым.
I mörkret tar han plats i släden,
”Ur spår!” man ropar vägen fram,
och bäverkragen, vagnens kläden,
får silverton av frostigt damm.
Talon är slutmålet för färden,
Kaverin väntar där hos värden.
Buteljer skjuter kork i tak,
snart endast vinets ström går rak.
En blodig rostbiff här ska krubbas,
och tryfflar, ungdomsårens ståt:
man franska kökets blomma åt.
Strasbourg-paj – smaken kan ej rubbas! –
emellan Limburgs ostkultur
och ananas av guld, så pur.
Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  

309 av 389 strofer (79.4%) översatta.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Kategorier

  • Meta