IV:34

Поклонник славы и свободы,
В волненьи бурных дум своих
Владимир и писал бы оды,
Да Ольга не читала их.
Случалось ли поэтам слезным
Читать в глаза своим любезным
Свои творенья? Говорят,
Что в мире выше нет наград.
И впрямь, блажен любовник скромный,
Читающий мечты свои
Предмету песен и любви,
Красавице приятно-томной!
Блажен… хоть, может быть, она
Совсем иным развлечена.
Av frihetens och ärans moden
Vladimirs sinne togs med storm.
Han skulle säkert skrivit oden
fast Olga skydde denna form.
Förunnas gråtmilda poeter
att läsa upp sin egen meter
för kärestan? Det ryktas att
man högsta lyckan så får fatt.
Välsignad den som ödet väktar
så han får läsa drömmar för
just den som sång och kärlek rör,
den sköna, hon som trevligt smäktar!
Välsignad… fast det tänkas kan,
hon tänker på en annan man.

Det visar sig att jag delar rimmet mode/ode med Rytter:

Så byrg og fylt av fridomsmodet
som Lenskij var, så kjær i dikt,
han kunne sett opp mang ein ode,
men Olgas las nok aldri slikt.

Den som vill pröva en översättningsvariant kan byta ”tänker” mot ”tänder” på sista raden – развлечь i originalet översätts lexikonmässigt med distrahera eller roa.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *