|
Огонь потух; едва золою Подернут уголь золотой; Едва заметною струею Виется пар, и теплотой Камин чуть дышит. Дым из трубок В трубу уходит. Светлый кубок Еще шипит среди стола. Вечерняя находит мгла… (Люблю я дружеские враки И дружеский бокал вина Порою той, что названа Пора меж волка и собаки, А почему, не вижу я.) Теперь беседуют друзья: |
När elden nu begynner falna förgyller aska blott dess kol; kaminen börjar också svalna, dess pust till ångström tycks dock snål när värmen sig med piprök blandas och ut ur skorstenspipan andas. Bland borden bubblar glasen än och kvällens dimma syns igen… (Jag gillar vänner som sig mallar, som vänligt dricker vin därvid och pratar strunt just vid den tid som mellan varg och hund man kallar, fast varför kan jag ej förstå.) Nu talar våra vänner två: |
Jag är nöjd med att ha fångat likheten mellan ryskans трубка – pipa och (дымовая) труба – skorsten genom en likartad upprepning. Ingen av de andra svenska översättningarna har något liknande, men det visar sig att Rosenberg också skriver om ”Den Piberøgen, som saa suger // Sig gennem Skorstenspibens Rør”.
Den tid på dygnet när herdarna har svårt att skilja en varg från en hund kommer från det franska uttrycket heure entre chien et loup. Föga förvånande används det i både Legras och Markowicz översättningar till franska, men den franska frasen återfinns också i Falens, Deutschs och Hofstadters översättningar till engelska. Den sistnämnde översätter det också för säkerhets skull till en engelska som glatt blandar stilnivåer: ”Which is to say, ‘’Twixt wolf and doggy’” (rim på ett tidigare ”foggy”).