V:2

Зима!.. Крестьянин, торжествуя,
На дровнях обновляет путь;
Его лошадка, снег почуя,
Плетется рысью как-нибудь;
Бразды пушистые взрывая,
Летит кибитка удалая;
Ямщик сидит на облучке
В тулупе, в красном кушаке.
Вот бегает дворовый мальчик,
В салазки жучку посадив,
Себя в коня преобразив;
Шалун уж заморозил пальчик:
Ему и больно и смешно,
А мать грозит ему в окно…
Ack vinter!.. Bonden triumferar
när släden bryter nya spår;
men hästkraken som snön noterar
sig knappast upp i trav förmår;
och när den frasigt snöspår gräver,
kibitkan fram sig modigt häver;
ja, kusken klädd i bälte rött
och fårskinn kuskbocken gör nött.
Där en av gårdens gossar springer,
som byrackan till kälkkusk gör
och själv som häst han drar framför
fast kölden biter busfröts finger;
så gör det ont, fast kul han har,
från mor i fönstret skällsord far…

En кибитка (kibitka) är en form av täckt vagn eller släde. Som den ryska Wikipedia-artikeln noterar (dock utan källhänvisning) är ordet främst bekant från den aktuella strofen ur Jevgenij Onegin, som många lärt sig utantill i skolan.

Det visar sig att jag delar rimmet springer/finger med Johansson.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *