V:11

И снится чудный сон Татьяне.
Ей снится, будто бы она
Идет по снеговой поляне,
Печальной мглой окружена;
В сугробах снежных перед нею
Шумит, клубит волной своею
Кипучий, темный и седой
Поток, не скованный зимой;
Две жердочки, склеены льдиной,
Дрожащий, гибельный мосток,
Положены через поток:
И пред шумящею пучиной,
Недоумения полна,
Остановилася она.
En märklig dröm Tatjana drömmer.
I drömmen går hon, det är kallt,
bland snödrivor som gläntan gömmer,
en dyster dimma höljer allt;
fast framför henne snön allt täcker
så hörs ett brus, ett ångmoln läcker
ifrån ett sjudande, mörkt kok,
en ström som trotsar vinterns ok;
två sammanfrusna pinnar formar
en rank och darrig övergång
lagd över strömmen som en spång:
Ställd inför detta bråddjups stormar,
vad skulle hon väl ta sig till?
Så blev hon stående helt still.

Det visar sig att jag delar rimmet drömmer/gömmer med Johansson, som i denna strof av någon anledning har valt att frångå den gängse rimflätan och istället skriver de första fyra raderna på formen AbbA:

En märklig dröm nu Tanja drömmer:
hon drömmer om en snötäckt stig
där mörkret tungt har lägrat sig
och endast sorgsna tankar gömmer.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *