И снится чудный сон Татьяне. Ей снится, будто бы она Идет по снеговой поляне, Печальной мглой окружена; В сугробах снежных перед нею Шумит, клубит волной своею Кипучий, темный и седой Поток, не скованный зимой; Две жердочки, склеены льдиной, Дрожащий, гибельный мосток, Положены через поток: И пред шумящею пучиной, Недоумения полна, Остановилася она. |
En märklig dröm Tatjana drömmer. I drömmen går hon, det är kallt, bland snödrivor som gläntan gömmer, en dyster dimma höljer allt; fast framför henne snön allt täcker så hörs ett brus, ett ångmoln läcker ifrån ett sjudande, mörkt kok, en ström som trotsar vinterns ok; två sammanfrusna pinnar formar en rank och darrig övergång lagd över strömmen som en spång: Ställd inför detta bråddjups stormar, vad skulle hon väl ta sig till? Så blev hon stående helt still. |
Det visar sig att jag delar rimmet drömmer/gömmer med Johansson, som i denna strof av någon anledning har valt att frångå den gängse rimflätan och istället skriver de första fyra raderna på formen AbbA:
En märklig dröm nu Tanja drömmer:
hon drömmer om en snötäckt stig
där mörkret tungt har lägrat sig
och endast sorgsna tankar gömmer.