II:16

Меж ими всё рождало споры
И к размышлению влекло:
Племен минувших договоры,
Плоды наук, добро и зло,
И предрассудки вековые,
И гроба тайны роковые,
Судьба и жизнь в свою чреду,
Все подвергалось их суду.
Поэт в жару своих суждений
Читал, забывшись, между тем
Отрывки северных поэм,
И снисходительный Евгений,
Хоть их не много понимал,
Прилежно юноше внимал.
Det föddes ständigt diskussioner
om allt de ännu ej förstått:
om forna folkslags relationer,
om vetenskap, om ont och gott,
om fördomar från sekler forna,
om gravens ödesdigra norna,
se’n turvis öden, levnadssätt,
allt nagelfors i deras rätt.
Poeten uti stundens hetta
förmådde läsa som besatt
i urval Nordens diktningsskatt.
Jevgenij översåg med detta,
förstod väl inte varje fras,
men hörde flitigt allt som sas.

Även Johansson har hittat rimmet ”diskussioner/relationer”. I hans tappning är det emellertid ”forna staters relationer”, medan jag nog vidhåller att ”folkslag” är en trognare översättning av ryskans ”племя”.

Det ord för tur eller ordningsföljd – ”чреда” – som förekommer sist på rad sju är en variant av det ålderdomliga ordet ”череда”. Roten känns igen från det avsevärt vanligare ”очередь”.

Nornan förekommer inte explicit i originalet: ”И гроба тайны роковые” skulle mer ordagrant kunna översättas med ”och gravens ödesdigra hemligheter” eller ”and the grave’s fateful mysteries” (Nabokov). Referensen till den nordiska diktningen på rad elva (”Den gamle Eddas stolte Kvad” i Rosenbergs danska översättning) gör dock i mitt tycke referensen till denna ödesgudinna passande.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *