|
Зато и пламенная младость Не может ничего скрывать. Вражду, любовь, печаль и радость Она готова разболтать. В любви считаясь инвалидом, Онегин слушал с важным видом, Как, сердца исповедь любя, Поэт высказывал себя; Свою доверчивую совесть Он простодушно обнажал. Евгений без труда узнал Его любви младую повесть, Обильный чувствами рассказ, Давно не новыми для нас. |
En ung mans alla eldfängdheter försvårar det, att hålla tätt: ty kärlek, hat, sorg, roligheter – allt sprids för vinden, vitt och brett. Onegin, trots sin kärlekshälta, med allvar hörde skalden älta och kväda som det vore dikt, ja, sprida ut sitt hjärtas bikt; med tillit och förutan klagan frankt blottlägga var samvetsvrå och lät Jevgenij så förstå fullt ut den unga kärlekssagan, ett drama rikligt känsloprytt, för oss dock knappast särskilt nytt. |
De fyra substantiven på rad tre är en utmaning att få med. Idén att översätta ryskans ”вражду” med enstaviga ”hat” snarare än trestaviga ”fiendskap” delar jag med Rosenberg.
Mitt substantiv ”eldfängdheter” visar sig ha en direkt motsvarighet hos Johansson, som dock rimmar ett ”eldfängt hjärta” med ”sorg och smärta”.
Ryskans ”исповедь” på rad sju har både jag, Johansson och Jensen ordagrant översatt som ”bikt” (”samvetsbikt” hos Jensen). Däremot rimmar vi olika; jag och Johansson på ”dikt”, Jensen på ”plikt”.