|
Они хранили в жизни мирной Привычки милой старины; У них на масленице жирной Водились русские блины; Два раза в год они говели; Любили круглые качели, Подблюдны песни, хоровод; В день Троицын, когда народ Зевая слушает молебен, Умильно на пучок зари Они роняли слезки три; Им квас как воздух был потребен, И за столом у них гостям Носили блюда по чинам. |
Uti den lugna levnadsbanan så höll de kärt på gammal sed; så kom sig fastlagsveckovanan att äta pannkaksfat med sked; två fastor höll dem lagom tunga för nöjen i sin trädgårdsgunga, för dansaptit och spådomslek; vid pingst när menigheten blek på mässan hör, en gäspning kväver, då bär de smickerblombukett – en libbsticksbunt av tårar vätt; likt livsluft kvass de ständigt kräver, och kommer man till dem som gäst får högst i rang förtära bäst. |
Den gamla ryska traditionen att till pingst föra med sig en bukett vätt av tårar till kyrkan sägs ha förkristna rötter. Tårarna symboliserade regn och syftet var att undvika torka under den annalkande sommaren.
Vilken växt består buketten av? Pusjkin skriver ”пучок зари”, där ”заря” eller annorlunda stavat ”зоря” är en gammal folklig benämning på libbstickan, vars moderna ryska namn är det likartat klingande любисток. Libbstickan är troget återgiven som ”lovage” i Arndts engelska översättning. Johansson har i sin översättning valt att göra buketten ”prunkande av gul ranunkel” (som rim på ”gäspa uti kyrkans dunkel”). Ranunkeln, i form av smörblomman (buttercup), figurerar även i Falens engelska översättning.