|
Татьяна слушала с досадой Такие сплетни; но тайком С неизъяснимою отрадой Невольно думала о том; И в сердце дума заронилась; Пора пришла, она влюбилась. Так в землю падшее зерно Весны огнем оживлено. Давно ее воображенье, Сгорая негой и тоской, Алкало пищи роковой; Давно сердечное томленье Теснило ей младую грудь; Душа ждала… кого-нибудь, |
Tatjana hörde först med vrede hur dessa onda rykten spreds se’n kom ett oförklarligt skede när tankarna till njutning vreds. Och tanken satte sig i sinne, ty hennes kärlekstid var inne, likt kornet som till marken flytt, men vårens sol ger liv på nytt. Och alla gamla illusioner om ömhet och om längtans brand fick näring nu ur ödets hand, och hjärtats gamla konvulsioner, de tryckte bröstet hårt ibland, ty själen sökte… någons hand. |
Jag delar rimmet på raderna fem och sex med Rosenberg:
Den sænked sig i Sans og Sinde
Hun elsked – hendes Tid var inde.