III:30

Певец Пиров и грусти томной,
Когда б еще ты был со мной,
Я стал бы просьбою нескромной
Тебя тревожить, милый мой:
Чтоб на волшебные напевы
Переложил ты страстной девы
Иноплеменные слова.
Где ты? приди: свои права
Передаю тебе с поклоном…
Но посреди печальных скал,
Отвыкнув сердцем от похвал,
Один, под финским небосклоном,
Он бродит, и душа его
Не слышит горя моего.
Du som om gästabud kan dikta,
ack om du ännu var hos mig,
då skulle jag helt oblygt rikta
en fråga, kära du, till dig:
Kan du ta över mina plikter
och översätta trolska dikter
trots flickans franska uttryckssätt?
Var är du? Kom: min upphovsrätt
jag med en bugning lämnar över…
Men där bland Finlands stock och sten,
i norra vinterhimlens sken,
en ensamhet hans hjärta söver.
Han strövar, döv för min signal;
hans själ hör inte mina kval.

Pusjkin besvär här förgäves Jevgenij Baratynskij, en diktare som vid denna tid vistades i Finland som soldat, att hjälpa honom med ”översättningen” av Tatjanas brev.

Rimmet plikter – dikter delar jag med Rosenberg, men medan jag använder det på raderna fem och sex återfinns det hos honom på raderna ett och tre.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *