II:40

И чье-нибудь он сердце тронет;
И, сохраненная судьбой,
Быть может, в Лете не потонет
Строфа, слагаемая мной;
Быть может (лестная надежда!),
Укажет будущий невежда
На мой прославленный портрет
И молвит: то-то был поэт!
Прими ж мои благодаренья,
Поклонник мирных Аонид,
О ты, чья память сохранит
Мои летучие творенья,
Чья благосклонная рука
Потреплет лавры старика!
Och så kan någons hjärta röras
och kanske väcks så ödets hopp:
att strofen som jag gjort ska höras,
ej drunkna uti Lethes lopp.
Och kanske (hopp man ej kan neka!)
ska någon dumbom på mig peka,
när jag förärats mitt porträtt:
”En så’n poet man sällan sett!”
Så tag den tacksamhet jag skänker,
du milda aoniders vän
vars minne ska bevara än
de skapelser jag flyktigt tänker,
och klappa om med varsam hand
en gamlings lagerkrans ibland!

Lethe är en av fem floder i Hades; den sista som själarna passerar och där de slutligen får glömma allt. Aoniderna är en annan benämning på muserna.

Pusjkin inleder raderna tre och fem med ”быть может”. Jag bevarar det med ”och kanske”, men har förflyttat den första förekomsten till rad två. Både Jensen och Johansson har valt att lägga till en tredje upprepning på rad ett: den förstnämnde ”kanhända”, den sistnämnde ”måhända”.

Pusjkin kallar sin sentida beundrare för ”невежда”, vilket kan översättas med dumbom eller en okunnig, obildad person. Johansson har en mer neutral beskrivning – ”en man i konstens salar”, men Jensen har tagit sig friheten att göra om dumskallen till ”någon fager tärna”. Arndts ”oaf unborn” eller Johnstons och Falens (identiska) ”future dunce” är mer trogna originalet.

Därmed är även kapitel två färdigöversatt, efter knappt elva månaders arbete. När vi nu ger oss in i kapitel tre kastas vi åter rakt in i handlingen, efter dessa Pusjkins drömmande metareflektioner om sitt eftermäle.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till II:40

  1. Elena Dorofeeva skriver:

    Hej Ulrik!
    Jag heter Elena, jag är foskare i skandinaviska litteratur från Moskva. Jag skriver en artikel om Puschkin översättningar till svenska. Jag har funnit din interessante projekten. Kan du skriva några ord om sig själv? Är du översättare, när har du lärt sig så gott ryska och hur har du kommit till den här ideen att översätta Eugen Onegin? Är det on-line projekt, när du visar varje kapitell du har gjört?
    Jag ska gärna skriva om det i artikel!
    Vänliga hälsningar,
    Elena.

    • Ulrik Franke skriver:

      Tack, det är roligt att mitt projekt väcker sådant intresse!

      Jag lägger ut stroferna efterhand som de blir färdiga. Eftersom jag gör det på min fritid så går det ibland långsamt framåt, men det är ett kärt besvär. Jag drivs av utmaningen: att översätta Onegin är riktigt svårt. Därför är det en fantastisk känsla att lyckas. Jag tycker också att det är mycket roligt och intressant att jämföra mina översättningar, när de väl är färdiga, med de befintliga utgivna svenska översättningarna: Alfred Jensens från 1889 och Kjell Johanssons från 1999.

      Jag vill också tipsa om dokumentationen av det symposium om Onegin-översättning som hölls på Uppsala universitet i februari 2018. Där finns programmet, presentationer av oss talare samt abstract för Douglas Hofstadters anförande. Mina egna föreläsningsbilder finns tillgängliga här.

      En aktuell svensk text om Pusjkin finns också i senaste Axess magasin: Den levande Pusjkin, där man bland annat kan lära sig att den första svenska översättningen av Pusjkin gjordes redan 1824 av Frederik August von Platen.

Lämna ett svar till Elena Dorofeeva Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *