En del litteratur kr\u00e4ver f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att fullt ut komma till sin r\u00e4tt. I vissa fall \u00e4r det t\u00e4mligen uppenbart: den som l\u00e4ser k\u00e4rleksromaner f\u00f6re puberteten eller den som l\u00e4ser krigsskildringar utan att n\u00e5gonsin ha burit uniform g\u00e5r helt enkelt miste om vissa aspekter som det skrivna ordet inte fullt ut f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6rmedla.<\/p>\n
Att Jorge Luis Borges<\/a> novell Biblioteket i Babel<\/a> skulle vara en s\u00e5dan text var emellertid inte uppenbart f\u00f6r mig n\u00e4r jag f\u00f6rst l\u00e4ste den. Borges, som av Lars Gustafsson i Meditationer<\/a> modigt utsetts till ”\u00e5rhundradets [1900-talets] st\u00f6rste f\u00f6rfattare”, \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd f\u00f6r sina filosofiskt hisnande noveller och ess\u00e4er – texter som utmanar och kittlar fantasin genom att diskutera tankelekar som vore de realiteter.<\/p>\n Biblioteket i Babel \u00e4r ett universum som rymmer alla t\u00e4nkbara texter. I hexagonala celler – likt en gigantisk bikupa – som breder ut sig utan \u00e4nde i alla riktningar finns spr\u00e5kets alla permutationer samlade. Varje cell rymmer tjugo bokhyllor, var och en med fem hyllor, var och en med trettiofem b\u00f6cker, var och en med fyrahundratio sidor, var och en med fyrtio rader, var och en med ungef\u00e4r \u00e5ttio tecken ur ett alfabet med tjugotv\u00e5 bokst\u00e4ver, samt komma, punkt och mellanslag.<\/p>\n I biblioteket finns alla litter\u00e4ra verk, alla sanningar och bevis f\u00f6r dem, alla l\u00f6gner och falska bevis f\u00f6r dem – liksom allt detta f\u00f6rvr\u00e4ngt med 1, 2 eller n<\/em> slumpvis utbytta tecken. Allt finns, men intet g\u00e5r att finna. I biblioteket finns ocks\u00e5 alla perfekta \u00f6vers\u00e4ttningar av Jevgenij Onegin<\/em> till svenska, liksom alla \u00f6vers\u00e4ttningar som till tretton rader \u00e4r perfekta men p\u00e5 den fjortonde bara best\u00e5r av bokst\u00e4verna MVC upprepade om och om igen. I biblioteket finns \u00f6vers\u00e4ttningar som \u00e4r virtuosa till form men vars inneh\u00e5ll \u00e4r negationen till Pusjkins original, liksom \u00f6vers\u00e4ttningar som l\u00e5nar en rad fr\u00e5n mig, en fr\u00e5n Kjell Johansson och en fr\u00e5n Alfred Jensen. Och sist men inte minst, i biblioteket finns alla de intermedi\u00e4ra \u00f6vers\u00e4ttningar som jag arbetat fram och f\u00f6rkastat p\u00e5 resans g\u00e5ng. Det \u00e4r detta som, v\u00e5gar jag p\u00e5st\u00e5, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00f6kat min f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r Borges novell.<\/p>\n Antalet varianter som uppst\u00e5r under \u00f6vers\u00e4ttningen av en strof \u00e4r n\u00e4mligen ganska stort. F\u00f6r det f\u00f6rsta finns det ett antal ”sm\u00e5ord” – konjunktioner, interjektioner och prepositioner som ofta kan bytas ut utan st\u00f6rre p\u00e5verkan. Betrakta till exempel fj\u00e4rde raden i f\u00f6rra strofen – I:12: ”men p\u00e5 rivaler bar han hand”. Hur stor blir skillnaden om man byter det inledande ”men” mot ”och”? Mot ”ty”? ”Dock”? ”D\u00e5”? Jag har \u00f6verv\u00e4gt dem alla.<\/p>\n (Onegin-strofens struktur g\u00f6r detta fenomen extra tydligt. Eftersom f\u00f6rsta stavelsen p\u00e5 varje rad ska vara obetonad \u00e4r det enkelt att inleda raderna med en enstavig konjunktion, interjektion eller preposition, vilken sedan kan \u00e4ndras ett flertal g\u00e5nger under \u00f6vers\u00e4ttningens vidare g\u00e5ng. Detta \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt inte bara en \u00f6vers\u00e4ttares undanflykt: mina rader som b\u00f6rjar p\u00e5 ”men”, ”med”, ”och” och ”som” speglar inte s\u00e4llan Pusjkins rader som b\u00f6rjar p\u00e5 ”\u043d\u043e”, ”\u0441”, ”\u0438” eller ”\u043a\u0430\u043a”. D\u00e4remot har man p\u00e5 ryska m\u00f6jligen mindre frihet att byta dem mot varandra, p\u00e5 grund av prepositionernas kasus-styrning.)<\/p>\n De varianter som upptar mest tid \u00e4r dock de som avg\u00f6r vilket rim som ska anv\u00e4ndas. De utg\u00f6rs inte s\u00e4llan av par av hela versrader. S\u00e5 har vi exempelvis fr\u00e5n I:12 f\u00f6ljande p\u00e5 en g\u00e5ng b\u00e5de gr\u00f6vre och mer f\u00f6rfinade inledningsvariant:<\/p>\n \nHan tidigt l\u00e4rde sig att s\u00e4tta Den finns i biblioteket, liksom f\u00f6ljande tre varianter p\u00e5 de kvinnligt rimmande f\u00f6rsta och tredje raderna fr\u00e5n I:10:<\/p>\n Allra mest enerverande \u00e4r dock tanken p\u00e5 alla de oparade enradingar som aldrig fick n\u00e5got rim. Hur ser tredje raden i I:10 ut om den f\u00f6rsta lyder ”Sen barnsben skenheligt han talte”? Tusen sinom tusen strofer som b\u00f6rjar s\u00e5 finns i bibliotekets hexagoner, men bara ett f\u00f6rsvinnande f\u00e5tal har en tredjerad som uppfyller Onegin-strofens krav. De allra flesta \u00f6verg\u00e5r i strunt redan p\u00e5 andra raden.<\/p>\n Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att i princip<\/em> f\u00f6rst\u00e5 och uppskatta Borges bibliotekskoncept. Dock var det f\u00f6rst med \u00f6vers\u00e4ttandet som jag i praktiken<\/em> b\u00f6rjade ana dess gr\u00e4nsl\u00f6sa konturer.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En del litteratur kr\u00e4ver f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att fullt ut komma till sin r\u00e4tt. I vissa fall \u00e4r det t\u00e4mligen uppenbart: den som l\u00e4ser k\u00e4rleksromaner f\u00f6re puberteten eller den som l\u00e4ser krigsskildringar utan att n\u00e5gonsin ha burit uniform g\u00e5r helt enkelt miste om vissa aspekter som det skrivna ordet inte fullt ut f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6rmedla. Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nvart h\u00e4rdat flickhj\u00e4rta i brand,
\ns\u00e5 kroppsv\u00e4tskorna kom att skv\u00e4tta:
\nrivalerna fick blod p\u00e5 tand.\n<\/p><\/blockquote>\n\n
\n
\n \nHan tidigt hyckleri fick l\u00e4ra
\n…
\nEn \u00e5sikt b\u00e5de kl\u00e5 och n\u00e4ra\n<\/td>\n\nHan tidigt l\u00e4rde sig att hyckla
\n…
\nMed andras \u00e5sikt l\u00e4ttsamt gyckla\n<\/td>\n\nI hyckleri han ung blev stj\u00e4rna
\n…
\nHan \u00e5sikter kan kl\u00e5 som v\u00e4rna\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/table>\n<\/blockquote>\n