III:9

Теперь с каким она вниманьем
Читает сладостный роман,
С каким живым очарованьем
Пьет обольстительный обман!
Счастливой силою мечтанья
Одушевленные созданья,
Любовник Юлии Вольмар,
Малек-Адель и де Линар,
И Вертер, мученик мятежный,
И бесподобный Грандисон,
Который нам наводит сон, —
Все для мечтательницы нежной
В единый образ облеклись,
В одном Онегине слились.
Se hur hon nu romaner följer,
förförd av deras ljuva ton
och hur hon strupen villigt sköljer
med livlig litterär fiktion!
Och drömmar karaktärer föder
när lycklig skaparkraft dem göder:
en älskling åt Julie Wolmar,
Malek Adhel och de Linar
och Grandison, som saknar like
och Werther, lidande martyr
– ja, alla som vi numer skyr –
de flöt ihop i drömmens rike,
förenades i en gestalt:
uti Onegin samlas allt.

Det är sällan som översättningsarbetet bjuder på gratisrim, men Julie Wolmar rimmar lika bra på de Linar oavsett språk. Rad sju delar jag för övrigt med Johansson sånär som på en preposition: han har valt ”till” där jag har valt ”åt”.

De litterära gestalter som Tatjana drömmer om är av olika dignitet. Malek Adhel och Gustave de Linar är huvudpersoner i romaner från 1800-talets början som få minns idag. Samuel Richardsons Grandison från 1753 är desto mera känd – åtminstone av den som läst strof II:30. Julie, hjältinnan i Rousseaus Julie, ou la nouvelle Héloïse från 1761 tillhör också klassikerna, liksom titelpersonen i Goethes Die Leiden des jungen Werthers från 1774. Realismen i Tatjanas drömska svärmerier bedöms för övrigt med fördel utifrån några av de läsarreaktioner som Rousseau fick sig tillsända.

Den här strofen har också nyligen rönt akademiskt intresse. Abstract till Milla Fedorovas artikel ”The Lover of Julie Wolmar: The New Heloise and Tatiana’s Dilemma” kan läsas här.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.