Kategoriarkiv: Strofer

VII:37

Petrovskijslottet står i lunden,
bland ekar där det dystert bär… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:36

De nalkas. Landsbygden försvinner.
Moskva är vitt och byggt i sten… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:35

Men under vinterdagar kalla
är resandet bekvämt och glatt… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:34

Men nu sköts våra vägar illa
och glömda broar ruttnar bort… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:33

När upplysningen som vi prisar
har vidgat möjlighetens gräns… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:32

och nu vid herrskapssläden selas.
Så lagar kockar frukostmat… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:31

Till avfärdsdag är tiden hunnen,
nu är det endast en dag kvar… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:30

Så steg för steg sig vintern dristar
att sprida sig och har snart hällt… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:29

Tatjana vandrar ut alltmera.
Se där en kulle, där en å… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:28

Nyss uppstigen i soluppgången
så skyndar hon på fälten ut… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar