Jevgenij Onegin

Den latinska sentensen betyder ”men nu är det andra tider”.

Quintus Horatius Flaccus var en romersk poet som bland annat prisade det enkla livet på landet.

Den här strofen bjuder, utöver den sedvanliga rimflätan, på ett antal anaforer som översättaren kan försöka fånga: Бывало (öppnar även förra strofen), Умел, Иль, Хоть, och Порой расчетливо upprepas alla två gånger och därutöver utgör дурака/дурачить så gott som en sjätte anafor. Jag är nöjd med att lyckas spegla dem, ibland ordagrant och på rätt plats, ibland lite förändrade och med annan placering.

Marcus Atilius Regulus var en romersk konsul och fältherre som togs till fånga av karthagerna under det första puniska kriget. Enligt traditionen ska han ha skickats till Rom som sändebud, men avstått tillfället att fly för att istället i enlighet med sitt löfte återvända och därmed gå i döden.

Det visar sig att jag delar de båda inledningsrimmen rykte/tryckte och gick/prick med Jensen. Det är ovanligt mycket för en och samma strof, låt vara att det rör sig om ordval som faller sig ganska naturligt på svenska. Johansson och Jensen delar för övrigt slutrimmet kredit/sprit, där jag har valt en annan lösning.

Jensen öppnar denna strof med originalets rim: historia (uttalat med tre stavelser) rimmas med Krasnogorja, genitivböjt precis som den ryska meningsbyggnaden kräver. Texttroheten till trots är jag skeptisk till denna lösning och är nöjd med att ha hittat ett alternativ. Möjligen tvekade Jensen också, för i den omarbetade utgåvan från 1918 finns en fotnot som upplyser om att nominativformen är Krasnogorje. Själva rimmet är dock intakt. På norska går det däremot bättre! Rytter rimmar obehindrat historie/Krasnogorje.

Rosenberg (danska) skapar ett minnesvärt rim på raderna sju och åtta genom att skjuta fram avskildheten från rad sex:

Den samme brave Eremit
Var i sin Tid en fæl Bandit,

Strofen bjuder på ett gratisrim – Pustjakov/Petusjkov – som såväl Jensen och Johansson som jag har utnyttjat i våra översättningar till svenska. Av alla de översättningar jag har i min samling är det bara Rosenberg (danska) och Dvořák (tjeckiska) som inte alls nyttjar något namnrim här. Pavić (serbiska) rimmar istället Bujanov/Fljanov och Busch (tyska) rimmar Nichtikow/Harlikow.

Harlikow (Charlikov, med svensk transkribering) mötte vi i V:27, men vem är Nichtikow? Svaret är att Busch har valt att översätta namnet Pustjakov, som anspelar på пустой (tom), med ett motsvarande tyskt men ryskklingande namn. Vi andra översättare har i allmänhet, med Jensens ord,

låtit de ryska namnen kvarstå, ehuru motsvarande namnbildningar i svenskan utan svårighet skulle hafva kunnat uppletas.

Så avslutas det femte kapitlet olycksbådande – duellen nalkas.

Rimmet bära/ära faller sig naturligt på svenska och jag delar det med Johansson. Faktum är att vi delar hela rad nio, som är en mycket rättfram översättning.

Den här strofen rymmer utöver det vanliga versmåttet några kluriga upprepningar: нельзя på rad ett, боже i slutet av rad tre och уж i början av raderna sju och åtta. Jag har återspeglat dem efter bästa förmåga.

Dansen kotiljong var populär på 1700-talet men utkonkurrerades successivt under 1800-talet av den besläktade kadriljen.

Det visar sig att jag delar rimmet sett/vett med Johansson.