Jevgenij Onegin

Olika översättare tar sig olika friheter i vilka kroppsdelar det ska skjutas på. Jag och Rytter (norska) är bokstavstrogna med tinning och lår. Johansson har panna och länd, medan Rosenberg (danska) har ”Pande eller Bryst”. Jensen hade ”bröst och hufvudskål” i 1889 års upplaga men har 1918 reviderat bort kroppsdelarna helt till förmån för denna vackra avslutning:

och lömska kulan skulle nå
en av dem – kanske båda två.

Onegin reser även hos Johansson ragg, men där rimmas det på tagg istället för agg.

Den allmänna opinionen (И вот общественное мненье!) är ett citat ur Gribojedovs pjäs Горе от ума, fjärde akten.

Jag är nöjd med att ha bevarat negationsanaforen i de två näst sista raderna – och även dess likhet med hur slutraden börjar.

Det visar sig att jag delar det nära till hands liggande rimmet var/svar med såväl Jensen (den reviderade utgåvan från 1918, inte den första från 1889)  som Johansson.

Strofen bjuder även på gratisrimmet kartell/duell – två lånord av latinsk härkomst som rimmar lika bra på ryska som i översättning. SAOB berättar att ordet kartell på svenska har använts i betydelsen skriftlig utmaning åtminstone sedan 1600-talet.

Det är inte alltid lätt att skilja personerna åt i den här strofen, eftersom Onegin men inte Zaretskij nämns vid namn och eftersom ”han”, ”hans” etc. (Он… в нем, Он с ним, его увидел он, etc.) skulle kunna syfta på bäggedera. Både Jensen och Johansson har valt att tydliggöra genom att explicit namnge Zaretskij. Jag har efter moget övervägande följt originalet.

Den latinska sentensen betyder ”men nu är det andra tider”.

Quintus Horatius Flaccus var en romersk poet som bland annat prisade det enkla livet på landet.

Den här strofen bjuder, utöver den sedvanliga rimflätan, på ett antal anaforer som översättaren kan försöka fånga: Бывало (öppnar även förra strofen), Умел, Иль, Хоть, och Порой расчетливо upprepas alla två gånger och därutöver utgör дурака/дурачить så gott som en sjätte anafor. Jag är nöjd med att lyckas spegla dem, ibland ordagrant och på rätt plats, ibland lite förändrade och med annan placering.

Marcus Atilius Regulus var en romersk konsul och fältherre som togs till fånga av karthagerna under det första puniska kriget. Enligt traditionen ska han ha skickats till Rom som sändebud, men avstått tillfället att fly för att istället i enlighet med sitt löfte återvända och därmed gå i döden.

Det visar sig att jag delar de båda inledningsrimmen rykte/tryckte och gick/prick med Jensen. Det är ovanligt mycket för en och samma strof, låt vara att det rör sig om ordval som faller sig ganska naturligt på svenska. Johansson och Jensen delar för övrigt slutrimmet kredit/sprit, där jag har valt en annan lösning.

Jensen öppnar denna strof med originalets rim: historia (uttalat med tre stavelser) rimmas med Krasnogorja, genitivböjt precis som den ryska meningsbyggnaden kräver. Texttroheten till trots är jag skeptisk till denna lösning och är nöjd med att ha hittat ett alternativ. Möjligen tvekade Jensen också, för i den omarbetade utgåvan från 1918 finns en fotnot som upplyser om att nominativformen är Krasnogorje. Själva rimmet är dock intakt. På norska går det däremot bättre! Rytter rimmar obehindrat historie/Krasnogorje.

Rosenberg (danska) skapar ett minnesvärt rim på raderna sju och åtta genom att skjuta fram avskildheten från rad sex:

Den samme brave Eremit
Var i sin Tid en fæl Bandit,