| Но уж темнеет вечер синий, Пора нам в оперу скорей: Там упоительный Россини, Европы баловень — Орфей. Не внемля критике суровой, Он вечно тот же, вечно новый, Он звуки льет — они кипят, Они текут, они горят, Как поцелуи молодые, Все в неге, в пламени любви, Как зашипевшего аи Струя и брызги золотые… Но, господа, позволено ль С вином равнять do-re-mi-sol? |
Nu skymmer det och vi beger oss mot operan och ett nästa rus när gunstlingen Rossini ger oss sin Orfeus som drar fulla hus. Han vill ingen kritik anamma, är ständigt ny och ständigt samma, han häller ljud som ej står still, som kokar upp, som hettar till likt kärlekseld som ständigt ömmar, likt ungdomskyssens energi, likt bubbeldrycken från Aÿ med guldskimmer i stänk och strömmar… Fast kanske vill vi låta bli en vin-musikanalogi? |
Jag är nöjd med att lyckas spegla вечно-anaforen i formuleringen ”ständigt ny och ständigt samma”.
Aÿ är känt för sin champagneproduktion och bekant från IV:46.