|
Но ей нельзя. Нельзя? Но что же? Да Ольга слово уж дала Онегину. О боже, боже! Что слышит он? Она могла… Возможно ль? Чуть лишь из пеленок, Кокетка, ветреный ребенок! Уж хитрость ведает она, Уж изменять научена! Не в силах Ленской снесть удара; Проказы женские кляня, Выходит, требует коня И скачет. Пистолетов пара, Две пули — больше ничего — Вдруг разрешат судьбу его. |
Men nej. Men nej? Ska Olga dilla? Nej, hon har dansen lovat bort just till Onegin. Illa, illa! Vafalls? Är hon av sådan sort? Kan hon, fast bara barnet, svika? Tror hon kokett det kvittar lika? Hon redan lurar lätt en man, hon redan nu förråda kan! Det slaget kan ej Lenskij bära; åt kvinnans alla spratt han svär, går ut och hästen sin begär och rider hem. Snart nog hans ära ska prövas med pistoler två – två skott hans öde avgör då. |
Så avslutas det femte kapitlet olycksbådande – duellen nalkas.
Rimmet bära/ära faller sig naturligt på svenska och jag delar det med Johansson. Faktum är att vi delar hela rad nio, som är en mycket rättfram översättning.
Den här strofen rymmer utöver det vanliga versmåttet några kluriga upprepningar: нельзя på rad ett, боже i slutet av rad tre och уж i början av raderna sju och åtta. Jag har återspeglat dem efter bästa förmåga.