Jevgenij Onegin

Det visar sig att jag delar rimmen korta/borta och ideal/stal med Johansson.

Sa’di-citatet om att vissa är döda och andra är borta (иных уж нет, а те далече) har allmänt tolkats som en referens till de som avrättats eller skickats till Sibirien efter dekabristupproret.

Det är långtifrån säkert att citatet faktiskt kommer från Sa’di. Nabokov gör som vanligt ett digert arbete med att gräva efter varifrån formuleringen kan härröra och listar sida upp och sida ner med snarlika formuleringar i tidens litteratur. Egentligen kommer det nog från den tillägnan som inleder Goethes Faust, argumenterar Jackson, men understryker också att Pusjkins akribi hursomhelst är poetisk, inte akademisk:

Yet Puškin was not in the game of footnotes or attribution, but busy in the workshop of poetry. Instead of signalling Goethe, he covers his tracks by alluding to the distant Sadi as the source of the words, ”Iných už net i te daleče”. With the phrase, ”Kak Sadi nekogda skazal”, Puškin firmly establishes his own rules of his game, one that in this case — whatever the precise origin of the line — is surely purposeful mystification.

Slut? Ja, så slutar berättelsens åttonde kapitel. Det finns dock även ett ofullständigt kapitel om Onegins kringresande mellan duellen och återkomsten. Det var ursprungligen tänkt att ligga mellan kapitlen sju och åtta, men Pusjkin exkluderade det till slut och gav ut det separat. Så än återstår lite översättningsarbete!

Det visar sig att jag delar det nära till hands liggande rimmet känner/vänner med Johansson.

Så slutar alltså Tatjanas bikt, tillrättavisning, kärleksförklaring och avsked som inleddes i VIII:42; spegelbilden av Onegins förmaningstal ur kapitel IV. Tragiskt och vackert.

Det visar sig att maken även hos Johansson är blesserad, men där rimmar det på chikanerad snarare än på noterad.

Det visar sig att jag – nästan – delar ett rim med Johansson som har gjorde/borde där jag har förgjorde/borde.