Kategoriarkiv: Kapitel VII

VII:15

Man hörde skalbaggarna surra
där ån i skymningen tyst rann… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:14

I ensamheten väcks det tankar:
Var är Onegin någonstans… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:13

Med blicken alltmer dimmig bliven
hon stirrade på deras spår… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:12

Snart hörde ej mer Olga tralla
på Larins släktgård hos sin mor… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:11

Min stackars Lenskij! Grymma öde
att nås av detta svekbesked… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:10

Min stackars Lenskij! Hon förmådde
ej sörja honom länge nog… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:7

En kvist i tallen kunde svänga
om morgonbrisen i den slet… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:6

Halvt omgärdad av berg vi finner
den bäck som vi beger oss till… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:5

Och ni som tjusat vänder bladen
i utskriven kalesch nu far… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:4

Men nu, ni som på allting skjuter;
epikuréer, vise män… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | 1 kommentar