Kategoriarkiv: Kapitel VII

VII:44

På middagar hos anförvanter
körs Tanja så på daglig tur… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:43

Den sjukas omsorger och lycka
berör Tatjana djupt; ändå… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:42

Den andre… nå, det tar vi sedan.
Nog borde Tanja visa sig… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:41

”Princesse, mon ange!” ”Pachette!” ”Alina!”
”Vem kunde trott? När var det sist… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:40

Fast resandet har tärt på styrkan
så åker de en timme till… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:38

Farväl du som sett fallen ära,
Petrovskijslott. Nej, framåt kör… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:37

Petrovskijslottet står i lunden,
bland ekar där det dystert bär… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:36

De nalkas. Landsbygden försvinner.
Moskva är vitt och byggt i sten… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:35

Men under vinterdagar kalla
är resandet bekvämt och glatt… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:34

Men nu sköts våra vägar illa
och glömda broar ruttnar bort… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar