|
Так точно думал мой Евгений. Он в первой юности своей Был жертвой бурных заблуждений И необузданных страстей. Привычкой жизни избалован, Одним на время очарован, Разочарованный другим, Желаньем медленно томим, Томим и ветреным успехом, Внимая в шуме и в тиши Роптанье вечное души, Зевоту подавляя смехом: Вот как убил он восемь лет, Утратя жизни лучший цвет. |
Precis så gick Jevgenijs tankar ty i sin första ungdoms vår i känslostormar utan ankar han tillfogats passionens sår. Så bortskämd utav livets vanor han föll lätt in på vissa banor, från andra lika lätt föll av, men långsamt lustan blev ett skav, ett skav i framgång visst draperat, men lät det eller var det tyst han hörde ändå själens knyst, en gäspning bak ett flin maskerat: Så slog han åtta år ihjäl, av livets blomma tog farväl. |
Peripeti. Det visar sig att skaldens cynism i själva verket är Jevgenijs, och att den knappast fört något gott med sig.
Den här strofen bjuder på extra utmaningar för översättaren i det att rimflätans struktur kompletteras med fler mönster att bevara: omkvädena очарован, разочарованный (mitt föll in, föll av) och томим, томим (mitt skav, skav). Därmed binds raderna sex och sju samt åtta och nio ihop på ett sätt som de inte brukar.
Föga förvånande är det ovanligt att omkvädena fullständigt bevaras i översättning. I min samling är det bara Arndt som har båda med (enchanted, disenchanted; vexed, vexed).