|
Как изменилася Татьяна! Как твердо в роль свою вошла! Как утеснительного сана Приемы скоро приняла! Кто б смел искать девчонки нежной В сей величавой, в сей небрежной Законодательнице зал? И он ей сердце волновал! Об нем она во мраке ночи, Пока Морфей не прилетит, Бывало, девственно грустит, К луне подъемлет томны очи, Мечтая с ним когда-нибудь Свершить смиренный жизни путь! |
Tatjana var dock ej densamma! Hon hade blivit till sin roll! Hon hade raskt lyckats anamma sin ställnings sätt med strikt kontroll! Vem kunde flickebarnet finna i salens obrydda furstinna som styrde som hon fann för gott? Vars hjärta han dock en gång nått! Det kunde mörka nätter hända, när Morfeus ännu ej nått fram, att hon bedrövad, allvarsam, sin blick mot månen kunde vända på flickors vis och tänka på att livets väg med honom gå! |
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Kategorier
Meta