|
В те дни, когда в садах Лицея Я безмятежно расцветал, Читал охотно Апулея, А Цицерона не читал, В те дни, в таинственных долинах, Весной, при кликах лебединых, Близ вод, сиявших в тишине, Являться Муза стала мне. Моя студенческая келья Вдруг озарилась: Муза в ней Открыла пир младых затей, Воспела детские веселья, И славу нашей старины, И сердца трепетные сны. |
Då jag Lyceets park beträdde stod Apuleius där mig bi och i min ungdoms vår mig ledde, men Cicero lät jag helst bli. Då var det, uti dolda dalar där svanar hörs och bäckar skvalar en vår som musan tyst för mig i strålglans kom att visa sig. Studerkammaren så förgylldes, belyst med ens av musans gest, hon bjöd på ny och nyckfull fest: av barnaglädje dikten fylldes och äran vårt förflutna bär och hjärtats dröm när man är kär. |
Apuleius är, liksom Cicero, en känd romersk författare och retoriker.