| Люблю я очень это слово, Но не могу перевести; Оно у нас покамест ново, И вряд ли быть ему в чести. Оно б годилось в эпиграмме…) Но обращаюсь к нашей даме. Беспечной прелестью мила, Она сидела у стола С блестящей Ниной Воронскою, Сей Клеопатрою Невы; И верно б согласились вы, Что Нина мраморной красою Затмить соседку не могла, Хоть ослепительна была. |
i översättningsverksamheten trots att jag håller ordet kärt. Här är det nytt och språknyheten gör knappast ordet populärt. Gott nog för epigram, måhända.) Låt oss mot damen blicken vända. Med sorglös charm och väna ord har hon nu satt sig vid det bord som Nina Voronskaja hyser. Vår trakts Kleopatra det är, dock lär ni hålla med mig här: att Ninas marmor inte lyser med grannens sensibilitet trots bländande intensitet. |
Det ord som hålls kärt är alltså engelskans vulgar från förra strofen, vars påbörjade parentes avslutas här.