III:16

Тоска любви Татьяну гонит,
И в сад идет она грустить,
И вдруг недвижны очи клонит,
И лень ей далее ступить.
Приподнялася грудь, ланиты
Мгновенным пламенем покрыты,
Дыханье замерлт в устах,
И в слухе шум, и блеск в очах…
Настанет ночь; луна обходит
Дозором дальный свод небес,
И соловей во мгле древес
Напевы звучные заводит.
Татьяна в темноте не спит
И тихо с няней говорит:
Av kärlekstörst Tatjana plågas,
och våndan tar hon med sig ut,
och plötsligt blicken slutar lågas,
och steget stannar och tar slut.
Och snart nog rodnaden sig röjer
på kinden, och hon bröstet höjer,
hon andetagen tveksamt drar,
hör brus och får en blick så klar…
Det mörknar; månen patrullerar
sin vana trogen himlens rund,
och näktergalen i sin lund
i mörkret klangfullt intonerar.
Tatjana, när hon ej får ro,
åt amman kan sig anförtro:

Rimmet ”rund” – ”lund” ligger nära till hands på svenska; det visar sig att jag delar det med såväl Jensen som Johansson (i den ordningen):

In bryter natten. Bland millioner
af stjärnor öfver himlens rund
går månen upp; i töcknig lund
hörs näktergalens veka toner.

Nu natten kommer, månen spanar
mot jorden ner från himlens rund,
och näktergalens sång i lund,
så dunkelt allvarsam man anar.

Ordet ”няня”, som i ordboken (Davidsson) översätts med ”barnsköterska” eller ”dadda”, faller sig i detta sammanhang mer naturligt att översätta med ”amma”. Så har inte bara Jensen, Johansson och jag gjort på svenska, utan även Rytter på norska och Rosenberg på danska. På engelska dominerar ”nurse” (Hofstadter, Falen, Johnston, Deutsch), men Arndt använder ”nanny”. På franska använder Markowicz ”nounou”, en diminutivform av ”nourrice”, medan Legras helt sonika lånar in ryskans ”niania”.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *