III:17

«Не спится, няня: здесь так душно!
Открой окно да сядь ко мне».
— Что, Таня, что с тобой? — «Мне скучно,
Поговорим о старине».
— О чем же, Таня? Я, бывало,
Хранила в памяти не мало
Старинных былей, небылиц
Про злых духов и про девиц;
А нынче всё мне тёмно, Таня:
Что знала, то забыла. Да,
Пришла худая череда!
Зашибло… — «Расскажи мне, няня,
Про ваши старые года:
Была ты влюблена тогда?»
”Jag kan ej somna, svetten dryper!
Slå fönstret upp, kom sitt hos mig.”
”Vad är det, Tanja?” ”Tiden kryper,
om gamla tider något säg!”
”Om vad, då Tanja? Uti minnet
så fanns när jag var ung i sinnet
en sanningars och sagors bok
om jungfrur och om ondskans ok.
Men kring mig nu ett mörker faller:
Allt vad jag vetat har jag glömt,
ja, hårt har tidens tand mig dömt!”
”Men amma, ge mig lite skvaller,
berätta som det faktiskt är:
Har du då aldrig varit kär?”

Pusjkins sjunde rad – ”Старинных былей, небылиц” – är svår att översätta, eftersom den vackert binder samman två antonymer som samtidigt är nära släkt: ”быль” – händelse, sann historia och ”небылица” – fabel, saga, skröna. Min översättning speglar Pusjkin med hjälp av allitterationen ”sanningars och sagors”. Liknande (och sinsemellan likalydande) allittererande lösningar är Falens ”facts and fables” och Legras ”Fables et faits”. Med sin etymologiska lösning ”uhendt, hendt” är Rytter den mest bokstavstrogne av oss.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.