III:28

Не дай мне бог сойтись на бале
Иль при разъезде на крыльце
С семинаристом в желтой шале
Иль с академиком в чепце!
Как уст румяных без улыбки,
Без грамматической ошибки
Я русской речи не люблю.
Быть может, на беду мою,
Красавиц новых поколенье,
Журналов вняв молящий глас,
К грамматике приучит нас;
Стихи введут в употребленье;
Но я… какое дело мне?
Я верен буду старине.
Vid Gud, jag vill på bal ej råka
studenter uti gulnad sjal,
ej sedan med docenter språka
som bär bahytt och bara mal!
Ty som en mun som vägrar skratta
kan jag ej fläckfri ryska skatta;
trots allt är grammatikfel sött.
Men kanske blir jag snart nog stött
av skönheter i yngre åldrar
som vänjer oss vid grammatik,
gör vardagsmat utav lyrik,
till lags mot dessa tyckarfoldrar…
Men jag… vad rör det min person?
Jag håller hårt på tradition.

Bahytten (чепец) är bekant sedan II:33.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.