|
Бывало, писывала кровью Она в альбомы нежных дев, Звала Полиною Прасковью И говорила нараспев, Корсет носила очень узкий, И русский Н как N французский Произносить умела в нос; Но скоро все перевелось; Корсет, Альбом, княжну Алину, Стишков чувствительных тетрадь Она забыла; стала звать Акулькой прежнюю Селину И обновила наконец На вате шлафор и чепец. |
Förr skrev hon jämt med blod och pina i väna flickors album vers, Praskovja kallade Paulina och talade likt sångens ters. Hon bar korsetten trångt justerad, var N-fras blev artikulerad på franskt, ej ryskt, manér nasalt, se’n svängde allt rätt radikalt: Utav korsetten och Alina hon mindes snart ej minsta skvatt, hon glömde dikter, glömde att Akulka kalla för Selina och vigde in vad förr hon skytt: en bomullsnattrock med bahytt. |
Bahytten – чепец – är, för den som i likhet med mig inte kände till det, en sorts hätta knuten under hakan som blev populär bland kvinnor under 1800-talets första halva.
Sista radens andra plagg – ”шлафор” – kan möjligen av den bildade läsaren korrekt identifieras som en lätt förvrängning av tyskans Schlafrock.