IV:17

Так проповедовал Евгений.
Сквозь слез не видя ничего,
Едва дыша, без возражений,
Татьяна слушала его.
Он подал руку ей. Печально
(Как говорится, машинально)
Татьяна, молча, оперлась,
Головкой томною склонясь;
Пошли домой вкруг огорода;
Явились вместе, и никто
Не вздумал им пенять на то:
Имеет сельская свобода
Свои счастливые права,
Как и надменная Москва.
Så fick Jevgenij missionera.
Tatjana, blind av tårar gjord,
förmådde ej sin sak plädera
och hörde andlös på hans ord.
Så henne handen sin han räckte.
Hon (liksom av mekaniskt släkte)
blott teg och tog den hand han höjt
med huvudet av längtan böjt;
så gick de hem i köksträdgårdar;
men fast i par de återkom
så skulle ingen pika dem:
ty landsbygden sin frihet vårdar
och håller lika högt sin rätt
som högdragen moskvitisk ätt.

Verbet проповедовать betyder ordagrant predika eller förkunna. (Bergspredikan heter exempelvis нагорная проповедь.) Jag bevarar den religiösa klangen med ordet ”missionera”. Johansson använder det rättframma ”predikan”, liksom Busch på tyska använder ”Predigt”. På engelska har både Arndt och Johnston valt substantivet ”sermon”, liksom Markowicz på franska. Deutsch har verbet ”preached” och Hofstadter har ”preaching”, i likhet med Legras franska ”prêcha”. Falens engelska ”admonition” sticker ut som lite mera världsligt tillsammans med Rosenbergs danska ”Saa hævded vor Eugen Moralen”.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *