|
Татьяна любопытным взором На воск потопленный глядит: Он чудно-вылитым узором Ей что-то чудное гласит; Из блюда, полного водою, Выходят кольца чередою; И вынулось колечко ей Под песенку старинных дней: «Там мужички-то всё богаты, Гребут лопатой серебро; Кому поем, тому добро И слава!» Но сулит утраты Сей песни жалостный напев; Милей кошурка сердцу дев. |
Förväntansfullt Tatjana tittar på vaxsmältan i vattnet där: hon underbara mönster hittar som underbara budskap bär; upp ur den vattenfyllda kannan dras ringarna, en efter annan; där hennes lilla ring så drogs just som den gamla sången togs: ”Där är ju alla bönder rika, med spade efter silver går; den vi besjunger lyckan får!” Det löftet brukar sången svika. Istället Lilla kattan är den sång som flickorna har kär. |
Här spås framtiden först genom att tyda mönstren i smält vax som kyls i kallt vatten, därefter genom att ringar – en för varje deltagare – dras ur en täckt vattenskål till tonerna av sånger som antas säga något om ägarinnans öde. Den första sången betyder död, den andra äktenskap.
Det visar sig att jag delar rimmet rika/svika (mutatis mutandis) med Rytter:
«Ja, der er alle bønder rike.
Dei spar opp sølv i haugevis!
Den songen gjeld, vinn gods og pris.»
Men denne visa vil deg svike