V:10

Татьяна, по совету няни
Сбираясь ночью ворожить,
Тихонько приказала в бане
На два прибора стол накрыть;
Но стало страшно вдруг Татьяне…
И я — при мысли о Светлане
Мне стало страшно — так и быть…
С Татьяной нам не ворожить.
Татьяна поясок шелковый
Сняла, разделась и в постель
Легла. Над нею вьется Лель,
А под подушкою пуховой
Девичье зеркало лежит.
Утихло все. Татьяна спит.
Tatjana tänkte, rådd av amman,
att ägna natten åt att spå;
vid badet kan man sitta samman,
där lät hon duka bord för två.
Men plötsligt skräcken grep Tatjana
och jag – vid tanken på Svetlana
– blev också gripen utav skräck…
så spådomarna tar vi väck.
Tatjana sidenmaterialet
klätt av sig har och gått till sängs.
Därovan kretsar Lel runt längs
med taket. Under kuddfodralet
är spegeln lagd. Så blir allt lugnt
och tyst. Tatjana sover tungt.

Här får översättaren ett gratisrim: Tatjana/Svetlana. Svetlana är som noterades i III:5 titelperson i Vasilij Zjukovskijs ballad från 1813. När hon frambesvärjer sin älskade för han henne till sin grav – vilket här får författaren på andra tankar.

Lel är en slavisk kärleksgudom. Rytter har valt att överföra honom fullt ut till västeuropeisk kontext genom att kalla honom för Amor.

Det visar sig att jag delar slutrimmet lugnt/tungt med såväl Jensen som Johansson. Rimmet ligger nära till hands på svenska, även om Tatjana sover utan adverb i originalet.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *