VI:25

Он поскорей звонит. Вбегает
К нему слуга француз Гильо,
Халат и туфли предлагает
И подает ему белье.
Спешит Онегин одеваться,
Слуге велит приготовляться
С ним вместе ехать и с собой
Взять также ящик боевой.
Готовы санки беговые.
Он сел, на мельницу летит.
Примчались. Он слуге велит
Лепажа стволы роковые
Нести за ним, а лошадям
Отъехать в поле к двум дубкам.
Han genast på betjänten ringer,
som är fransos vid namn Guillot
och efter morgonrocken springer,
samt tvätt och tofflor strax därpå.
Han klär sig snabbare än värdigt
och ber betjänten göra färdigt
för avfärd för dem bägge två
och efter vapenlådan gå.
Han i den snabba släden stiger,
väl framme ber han sin lakej:
”Bär med Lepagen efter mig”
– en order som blev ödesdiger –
”men först med hästarna du går
till fältet där två ekar står.”

Det visar sig att jag delar rimmet ringer/springer med Johanson.

Jean Lepage var en välkänd vapensmed, verksam i Paris.

Jag har tagit mig friheten att göra direkt anföring av de instruktioner som bara refereras mot slutet av strofen i originalet.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *