VII:54

Так мысль ее далече бродит:
Забыт и свет и шумный бал,
А глаз меж тем с нее не сводит
Какой-то важный генерал.
Друг другу тетушки мигнули
И локтем Таню враз толкнули,
И каждая шепнула ей:
— Взгляни налево поскорей. —
«Налево? где? что там такое?»
— Ну, что бы ни было, гляди…
В той кучке, видишь? впереди,
Там, где еще в мундирах двое…
Вот отошел… вот боком стал…
«Кто? толстый этот генерал?»
Så kan hon i sin tanke smita
och glömma societet och bal.
Men någon kan ej blicken slita
från henne. Han är general!
Då blinkar mostrarna lierat
och armbågar synkroniserat
Tatjana som från bägge två
hör: ”Se åt vänster, raska på!”
”Åt vänster? Var? Vad finns att se där?”
”Men titta nu, vad än det är…
Där framme. Ser du? Gruppen där…
Två till i uniform är med där…
Nu syns profilen… Han som smet…”
”Vem? Generalen? Han är fet!”

Här får man som översättare gratisrimmet bal/general från originalet, om man bara förmår foga in det i meningsbyggnaden. Även Jensens och Johanssons svenska översättningar lyckas med detta.

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *