|
А только ль там очарований? А разыскательный лорнет? А закулисные свиданья? А prima donna? а балет? А ложа, где, красой блистая, Негоцианка молодая, Самолюбива и томна, Толпой рабов окружена? Она и внемлет и не внемлет И каватине, и мольбам, И шутке с лестью пополам… А муж — в углу за нею дремлет, Впросонках фора закричит, Зевнет и — снова захрапит. |
Vad finns här mer att oss charmera? Att observera med lornjett? Och i kulissen diskutera? Och prima donnor? Och balett? Och logen där den attraktiva och unga köpmansfrun som diva står tom och självgod mitt ibland ett gäng som hålls i träldoms band? Hon tittar och hon tittar undan från cavatinan, från propån, från hälften skämt och hälften hån… Men maken väcks ur sin begrundan, får ur sig da capo-rop och sjunker snarkande ihop. |
Lornjett/balett är ett av en handfull gratisrum som fungerar lika väl i översättningen som i originalet. Johansson nyttjar det också.
Jag är nöjd med att ha speglat anaforen и внемлет и не внемлет så att köpmansfrun både tittar och tittar undan. (Och внемлет är en äldre böjningsform av внимать; idag oftast ersatt av внимает.)
En cavatina är ett slags operaaria.
Vad ropar den halvsovande maken egentligen? På ryska står det фора, men det är bara en transkribering av ett äldre italienskt fuora (som på modern italienska istället skrivs fuori) vilket betyder ute eller utanför. Den som ska ut (igen) är en artist som nyss uppträtt och ropet är alltså en uppmaning att framföra något på nytt; ett da capo eller omstart som det kallas i spexsammanhang.