| Финал гремит; пустеет зала; Шумя, торопится разъезд; Толпа на площадь побежала При блеске фонарей и звезд, Сыны Авзонии счастливой Слегка поют мотив игривый, Его невольно затвердив, А мы ревем речитатив. Но поздно. Тихо спит Одесса; И бездыханна и тепла Немая ночь. Луна взошла, Прозрачно-легкая завеса Объемлет небо. Все молчит; Лишь море Черное шумит… |
Finalen ljuder; så töms salen; folk jäktar ut en efter en till torget utanför lokalen, till gatlyktors och stjärnors sken. Ausonersläkten lever livet och nynnar lekfullt ledmotivet som utan avsikt satt sig fast. Vi andra reciterar vasst. Men det är sent. Odessa vilar i natten som är andlöst het och månen har gått upp diskret: En genomskinlig slöja silar i tysthet himlavalvets ljus. Man hör blott Svarta havets sus… |
Ausonerna var ett folk i södra delen av Italien, men användes av antikens greker som en generell beteckning på alla Italiens icke-grekiska invånare. Ausonia blev efter hand en poetisk benämning på Italien.