|
Онегин был готов со мною Увидеть чуждые страны; Но скоро были мы судьбою На долгой срок разведены. Отец его тогда скончался. Перед Онегиным собрался Заимодавцев жадный полк. У каждого свой ум и толк: Евгений, тяжбы ненавидя, Довольный жребием своим, Наследство предоставил им, Большой потери в том не видя Иль предузнав издалека Кончину дяди старика. |
Onegin var beredd att skåda med mig all världens fjärran land, men ödet skilde snart oss båda, vår vänskap mötte tidens tand. Onegins fader gick ur tiden, men skulderna hans störde friden, ty en hel ockrarbataljon dök upp och tog sig lystet ton. Jevgenij drog ej inför rätta, han var rätt nöjd med vad han fått och gav dem så sin ärvdalott; han såg ej skadan uti detta, fast kanske var det också så att farbrorns död kan kunde spå. |
Hur många är de lystna långivarna? Pusjkin använder ordet ”полк” – ”regemente”. Jag har valt att behålla den militära anspelningen, men skalat ner den en aning till bataljonsstorlek. Ytterst få andra översättare verkar ha brytt sig om att alls bevara denna aspekt. Det enda exempel jag har hittat är Markowicz franska version som mycket troget talar om ”des régiments de créanciers”.
I kommentaren till strof I:3 motiverar jag mitt val av förnamnet Jevgenij snarare än Eugen i översättningen. Jag trodde då att de var ömsesidigt uteslutande – och skulle fortfarande vilja hävda att så är fallet. Däremot kan jag med viss förvåning konstatera att Charles Johnston i strof I:51 på rad ett talar om Eugene, men på rad nio om Evgeny.