I:52

Вдруг получил он в самом деле
От управителя доклад,
Что дядя при смерти в постеле
И с ним проститься был бы рад.
Прочтя печальное посланье,
Евгений тотчас на свиданье
Стремглав по почте поскакал
И уж заранее зевал,
Приготовляясь, денег ради,
На вздохи, скуку и обман
(И тем я начал мой роман);
Но, прилетев в деревню дяди,
Его нашел уж на столе,
Как дань готовую земле.
Fast aningarna varit vaga
kom snart förvaltarens besked:
hans farbror ville avsked taga,
han nu till sängs mot döden gled.
Jevgenij hann kuvertet sprätta,
se’n sågs han bort mot mötet lätta.
I vagn han huvudstupa for,
men dolde knappt sin gäspning stor
på väg att snärja farbrorns penning,
beredd på suckar, lögn och tråk
(det var romanens första stråk).
Men väl på godset föll all spänning:
han liket fann uppå ett bord
likt en tribut åt Moder jord.

Här återupptas alltså den tråd som påbörjades i romanens allra första strof.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *