I:60

Я думал уж о форме плана,
И как героя назову;
Покамест моего романа
Я кончил первую главу;
Пересмотрел все это строго:
Противоречий очень много,
Но их исправить не хочу.
Цензуре долг свой заплачу,
И журналистам на съеденье
Плоды трудов моих отдам:
Иди же к невским берегам,
Новорожденное творенье,
И заслужи мне славы дань:
Кривые толки, шум и брань!
Jag har se’n länge gjort upp planen
och hjälten han har fått sitt namn,
men nu utav den här romanen,
kapitel ett är fört i hamn.
Jag granskar noga det jag skriver
men paradoxerna förbliver,
ty jag vill inget rätta till.
Censuren får vad gäld den vill,
jag är i kritikernas händer,
jag ger dem frukten av min flit,
utav ett nyfött verk en bit:
Så segla nu till Nevas stränder,
se till att få min ära gjord:
Förbistring, larm och hårda ord!

De nordiska språken kan mycket troget återspegla Pusjkins rim på (de genitivböjda) ”плана/романа”. Föga förvånande har vi alla valt den vägen: jag, Johansson och Rytter med ”planen/romanen” på raderna ett och tre; Jensen och Rosenberg med ”plan/roman” på raderna två och fyra. Något liknande går naturligtvis inte att få till på engelska, däremot har Nekrasov på esperanto rimmat på ”l’romano/l’plano”.

Man kunde tro att sådan censur som häcklas på rad åtta är ett minne blott i dagens Europa, men så är dessvärre inte fallet.

Pusjkin skriver modigt att han inte vill göra några rättelser. Jag är något mer självkritisk och har i samband med att kapitel ett nu färdigställts även passat på att förbättra öppningsstrofen en aning.

Lars Gustafsson skriver i förordet till Bränder, en samling ”tolkade dikter från Vergilius till Heaney” att han finner det roligt att översätta lyrik på ungefär samma sätt som att spela schack. Med 54 strofers perspektiv på lyriköversättning kan jag inte annat än hålla med om att det är roligt, men jag finner att en analogi till korsordslösande på ett bättre sätt speglar min egen upplevelse. I korsordet är bivillkoren från omgivande ord ständigt närvarande på samma sätt som i en dikt. Om ett ord visar sig vara fel så får det obönhörligt följdeffekter på omgivningen. Vad som skiljer översättandet från korsordslösandet är att de flesta korsord bara har en lösning, medan lyriköversättandet har många. (Ett korsord konstruerat för att ha två lösningar finns i Anders Lundbergs bok Veta och välja från 1991.) Denna fundamentala mångtydighet gör uppgiften än mer utmanande och än mer rolig.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *