I:59

Прошла любовь, явилась муза,
И прояснился темный ум.
Свободен, вновь ищу союза
Волшебных звуков, чувств и дум;
Пишу, и сердце не тоскует,
Перо, забывшись, не рисует,
Близ неоконченных стихов,
Ни женских ножек, ни голов;
Погасший пепел уж не вспыхнет,
Я всё грущу; но слез уж нет,
И скоро, скоро бури след
В душе моей совсем утихнет:
Тогда-то я начну писать
Поэму песен в двадцать пять.
Fast kärlek musan kan försena
hon kom och lyste upp mitt vett.
Nu fri på nytt vill jag förena
ljud, känslor, tankar magiskt tätt.
Jag skriver, hjärtat vill ej plågas,
min penna drömmer, kan ej hågas,
att skissa damporträtt och -ben
när versfoten blir alltför klen.
Bränd aska flammar ej och hämnas,
jag sörjer, men jag gråter torrt,
och snart, ja snart, drar stormen bort
så själen min ifred kan lämnas:
Se’n skriver jag med tillförsikt
tju’-fem kapitel prima dikt.

Att det ryska ordet ”ножка” kan betyda såväl ”fot” som ”ben” har vi redan avhandlat. Den här strofen erbjuder ett ypperligt tillfälle att på ett lekfullt sätt få med bägge betydelserna, genom att först tala om ”ben”, men sedan moderera det med en ”versfot”.

Till listan över översättningsanomalier kan för övrigt läggas Rytters minskning av Pusjkins tjugofem kapitel/sånger: ”og skrive dikt på tjue vers”.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *