|
Почтенный замок был построен, Как замки строиться должны: Отменно прочен и спокоен Во вкусе умной старины. Везде высокие покои, В гостиной штофные обои, Царей портреты на стенах, И печи в пестрых изразцах. Все это ныне обветшало, Не знаю, право, почему; Да, впрочем, другу моему В том нужды было очень мало, Затем, что он равно зевал Средь модных и старинных зал. |
Hans slott var byggt som slott ska byggas: att motstå tidens tand med glans. Så kan bak murar lugnet tryggas och forna tiders elegans. Gemak med takhöjd flera meter, salonger med damasttapeter, porträtt av tsaren vart man går och brokig kakelugnsdekor. Allt sådant tycks nu överspelat, vad jag kan se förutan skäl, men vännen min jag känner väl: På honom var det helt förfelat; han gäspade och var rätt sval såväl i ny som gammal sal. |
Vem avbildas på tavlorna? Jag skriver ”porträtt av tsaren”, Johansson ”tsarporträtt” och Rytter ”tsarportrett”, men Jensen talar om ”porträtt af hädangångne fäder”, liksom Rosenberg som skriver om ”Ahneporträtter”. Bland de engelskspråkiga översättningarna skriver Hofstadter ”Tsarina, tsar — graced every wall”, men Deutsch, Falen, Arndt och Johnston använder mangrant formuleringen ”ancestral portraits”.
Förklaringen ges av Johnston i en fotnot: ”Pushkin first wrote ’imperial portraits’; but this he later altered ’for reasons of censorship’ because, as Nabokov explains, ’tsars were not to be mentioned in so offhand a way’.”
Min ryska textutgåva talar dock (som ovan) om ”[ц]арей портреты на стенах” – ”tsarporträtt på väggarna”, och alla versioner jag har funnit på nätet lyder likadant. Den (själv-)censurerade versionen tycks helt enkelt inte ha blivit kanon.