|
Итак, она звалась Татьяной. Ни красотой сестры своей, Ни свежестью ее румяной Не привлекла б она очей. Дика, печальна, молчалива, Как лань лесная боязлива, Она в семье своей родной Казалась девочкой чужой. Она ласкаться не умела К отцу, ни к матери своей; Дитя сама, в толпе детей Играть и прыгать не хотела И часто целый день одна Сидела молча у окна. |
Nåväl, Tatjana fick hon heta, mot systern sin en blek kontrast, sågs aldrig rosenkindad streta och locka till sig ögonkast. Hon kunde vilt och sorgset tiga som skogens skygga dovhjort bliga och framstod i sin egen släkt som främling, ur ett gökägg kläckt. Hon kunde ej förmås att smeka sin far och mor med lock och pock; som barn uti en barnaflock hon vägrade va’ med och leka och flydde ofta dagens larm för tystnad i en fönsterkarm. |
Den som korsläser min översättning med andras ser att gökunge-analogin inte finns i originalet – Pusjkins ”девочкa чужая” betyder snarast ”främmande flicka”.