II:25

Итак, она звалась Татьяной.
Ни красотой сестры своей,
Ни свежестью ее румяной
Не привлекла б она очей.
Дика, печальна, молчалива,
Как лань лесная боязлива,
Она в семье своей родной
Казалась девочкой чужой.
Она ласкаться не умела
К отцу, ни к матери своей;
Дитя сама, в толпе детей
Играть и прыгать не хотела
И часто целый день одна
Сидела молча у окна.
Nåväl, Tatjana fick hon heta,
mot systern sin en blek kontrast,
sågs aldrig rosenkindad streta
och locka till sig ögonkast.
Hon kunde vilt och sorgset tiga
som skogens skygga dovhjort bliga
och framstod i sin egen släkt
som främling, ur ett gökägg kläckt.
Hon kunde ej förmås att smeka
sin far och mor med lock och pock;
som barn uti en barnaflock
hon vägrade va’ med och leka
och flydde ofta dagens larm
för tystnad i en fönsterkarm.

Den som korsläser min översättning med andras ser att gökunge-analogin inte finns i originalet – Pusjkins ”девочкa чужая” betyder snarast ”främmande flicka”.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.