II:26

Задумчивость, ее подруга
От самых колыбельных дней,
Теченье сельского досуга
Мечтами украшала ей.
Ее изнеженные пальцы
Не знали игл; склонясь на пяльцы,
Узором шелковым она
Не оживляла полотна.
Охоты властвовать примета,
С послушной куклою дитя
Приготовляется шутя
К приличию, закону света,
И важно повторяет ей
Уроки маменьки своей.
Med tankfullheten som väninna
se’n vaggan av sitt unga liv
förmådde hon att guldkant finna
i varje lantligt tidsfördriv.
Men fingrarna var ganska veka,
fick ej med nål och båge leka
– hon hade aldrig mönsterprytt
med silke lärft vars glans har flytt.
En maktlystnad i unga dagar
i barnets lekar kunde ses
– en lydig docka skulle ges
sin fostran efter världens lagar
och så, förutan minsta larv,
fick mammas läxor gå i arv.

I denna strof kan man lära sig det ryska ordet för ”sybåge” – ”пяльцы”, vars rimord också illustrerar den betydelsebärande skillnaden mellan hårda och mjuka vokaler.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *