|
Татьяна, милая Татьяна! С тобой теперь я слезы лью; Ты в руки модного тирана Уж отдала судьбу свою. Погибнешь, милая; но прежде Ты в ослепительной надежде Блаженство темное зовешь, Ты негу жизни узнаешь, Ты пьешь волшебный яд желаний, Тебя преследуют мечты: Везде воображаешь ты Приюты счастливых свиданий; Везде, везде перед тобой Твой искуситель роковой. |
Tatjana, å Tatjana lilla! Med dig jag delar nu min gråt; en modesprätt som gör dig illa är han du vigt ditt öde åt. Du dör, men först ska detta hända: Du lilla, hoppet ska dig blända, du kallar på en oklar fröjd, med livets glädje alltmer nöjd, du önskningarnas trollgift dricker och drömmar följer dina spår: Du tänker lycka vart du går, till kärleksnästen tanken sticker; varthän, varthän du än må gå ditt öde, frestar’n, ska dig nå. |
Första raden i den här strofen ger översättaren ett val: antingen behåller man originalets ordföljd med Tatjana som rimord och försöker rimma ryskans halvlånga vokaler med svenska korta eller långa, eller så ändrar man resolut ordföljd och finner ett annat rim.