I:12

Как рано мог уж он тревожить
Сердца кокеток записных!
Когда ж хотелось уничтожить
Ему соперников своих,
Как он язвительно злословил!
Какие сети им готовил!
Но вы, блаженные мужья,
С ним оставались вы друзья:
Его ласкал супруг лукавый,
Фобласа давний ученик,
И недоверчивый старик,
И рогоносец величавый,
Всегда довольный сам собой,
Своим обедом и женой.
Han tidigt lärde sig att sätta
vart härdat flickhjärta i brand,
så fick han känna kroppars hetta
men på rivaler bar han hand.
Av syrligt skvaller nät han spinner,
åt avundsmän som aldrig vinner.
Men ni förnöjda äkta män
ser honom alltjämt som en vän.
Med honom vänslas självgod make,
Faublas elev se’n första start,
och skeptisk gamling utan fart,
och den bedragne utan stake,
som liknöjd är i all sin ståt,
med maten sin, med frun, fast kåt.

Faublas är hjälten i en serie romaner av den franske 1700-talsförfattaren Jean-Baptiste Louvet de Couvrai.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *