|
Я знал красавиц недоступных, Холодных, чистых, как зима, Неумолимых, неподкупных, Непостижимых для ума; Дивился я их спеси модной, Их добродетели природной, И, признаюсь, от них бежал, И, мнится, с ужасом читал Над их бровями надпись ада: Оставь надежду навсегда. Внушать любовь для них беда, Пугать людей для них отрада. Быть может, на брегах Невы Подобных дам видали вы. |
Jag kände kvinnor onåbara med skönhet lik en vinterdräkt, så obevekligt omutbara, står ogint mot vårt intellekt. Och deras dygd fick mig att häpna, likt deras högmodsnycker näpna. Bekännelse: snart nog jag flytt, när jag i skräck och fasa tytt i deras pannor inskriptionen: Träd in, låt hoppet fara bort. Ty kärlek tråkar deras sort, att skrämmas är för dem passionen. Kanhända ni på Nevas strand har dessa damer sett ibland. |
Jag har gjort mitt bästa för att bevara Pusjkins fyra negerade adjektiv – недоступных, неумолимых, неподкупных, непостижимых – på de första fyra raderna: onåbara, obevekligt, omutbara, ogint. Två av dem blev adverb på kuppen.
Jag delar rimmet flytt – tytt med Johansson:
jag medger att jag från dem flytt,
då vettskrämd jag på pannan tytt