|
Смеркалось; на столе блистая Шипел вечерний самовар. Китайский чайник нагревая; Под ним клубился легкий пар. Разлитый Ольгиной рукою, По чашкам темною струею Уже душистый чай бежал, И сливки мальчик подавал; Татьяна пред окном стояла, На стекла хладные дыша, Задумавшись, моя душа, Прелестным пальчиком писала На отуманенном стекле Заветный вензель О да Е. |
I skymningen på bordet blänkte och fräste kvällens samovar. Inunder kannan te sig sänkte en ångström het som slingrat kvar. Och Olgas händer drycken hällde så teets väldoft snart nog svällde från varje kopp där strålen stänkt och drängen alla grädde skänkt. Tatjana stod invid ett fönster, vid rutan drog hon andetag med tankfulla, försjunkna drag, ett utsökt finger skrev ett mönster: i rutans imma gick att se ett monogram av O och Je. |
Även Jensen använder ”blänka” och ”hälla”, låt vara i presens, men rimmar dem istället på ”dränka” respektive ”ställa”.
Hur ska man bäst transkribera Jevgenij Onegins initialer? De översättare som har valt att kalla huvudpersonen för Eugen, Eugene, Eugène, Evžen eller Eŭgeno (för att ta de exempel som min bokhylla bjuder på) har inga problem med att behålla ryskans ortografi. Vi som likt mig och Rytter (norska) har valt att behålla det ryska namnet Jevgenij får finna oss i att följa transkriptionsstandarden och skriva dess begynnelsebokstav som ”Je”, trots att två latinska bokstäver därmed får motsvara en kyrillisk.
Jag är för övrigt själv mycket road av att ångströmmen har fått plats i strofen.