III:36

Но день протек, и нет ответа.
Другой настал: все нет, как нет.
Бледна как тень, с утра одета,
Татьяна ждет: когда ж ответ?
Приехал Ольгин обожатель.
„Скажите: где же ваш приятель?“
Ему вопрос хозяйки был.
„Он что-то нас совсем забыл“.
Татьяна, вспыхнув, задрожала.
– Сегодня быть он обещал,
Старушке Ленской отвечал:
Да, видно, почта задержала. –
Татьяна потупила взор,
Как будто слыша злой укор.
Så gick en dag, men svaret dröjde.
En till; alls inget, tyst det var.
Tatjanas bleka skuggning röjde
en väntans oro: får hon svar?
När Olgas friare man sporde
”Var är han som oss äran gjorde?”
och frun i huset sade kort
”Han verkar ju ha glömt oss bort”
så blev Tatjana rätt generad.
”Trots att idag han lovat mig”
– till gumman Lenskij vände sig –
”han tycks av posten distraherad.”
Då slog Tatjana ner sin blick
som om hon skam och bannor fick.

Rimmet på raderna fem och sex var osedvanligt svårt. I det ryska originalet är det en smal sak att rimma обожатель/приятель (beundrare/kamrat), tack vare ändelsen -атель (som liknar -are i svenskans murare och snickare). I översättning blir det svårare, men efter mycken tankemöda fann jag sporde/gjorde. Döm om min förvåning när det visade sig att jag delar det rimmet med såväl Johansson som med Jensen! En mycket ovanlig samstämmighet.

Det avslutande rimmet blick/fick ligger mycket mer nära tillhands och jag är inte förvånad över att dela det med såväl de båda svenska översättningarna som med Rosenbergs danska.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *