|
Но день протек, и нет ответа. Другой настал: все нет, как нет. Бледна как тень, с утра одета, Татьяна ждет: когда ж ответ? Приехал Ольгин обожатель. „Скажите: где же ваш приятель?“ Ему вопрос хозяйки был. „Он что-то нас совсем забыл“. Татьяна, вспыхнув, задрожала. – Сегодня быть он обещал, Старушке Ленской отвечал: Да, видно, почта задержала. – Татьяна потупила взор, Как будто слыша злой укор. |
Så gick en dag, men svaret dröjde. En till; alls inget, tyst det var. Tatjanas bleka skuggning röjde en väntans oro: får hon svar? När Olgas friare man sporde ”Var är han som oss äran gjorde?” och frun i huset sade kort ”Han verkar ju ha glömt oss bort” så blev Tatjana rätt generad. ”Trots att idag han lovat mig” – till gumman Lenskij vände sig – ”han tycks av posten distraherad.” Då slog Tatjana ner sin blick som om hon skam och bannor fick. |
Rimmet på raderna fem och sex var osedvanligt svårt. I det ryska originalet är det en smal sak att rimma обожатель/приятель (beundrare/kamrat), tack vare ändelsen -атель (som liknar -are i svenskans murare och snickare). I översättning blir det svårare, men efter mycken tankemöda fann jag sporde/gjorde. Döm om min förvåning när det visade sig att jag delar det rimmet med såväl Johansson som med Jensen! En mycket ovanlig samstämmighet.
Det avslutande rimmet blick/fick ligger mycket mer nära tillhands och jag är inte förvånad över att dela det med såväl de båda svenska översättningarna som med Rosenbergs danska.