|
”Что может быть на свете хуже Семьи, где бедная жена Грустит о недостойном муже И днем и вечером одна; Где скучный муж, ей цену зная (Судьбу, однако ж, проклиная), Всегда нахмурен, молчалив, Сердит и холодно-ревнив! Таков я. И того ль искали Вы чистой, пламенной душой, Когда с такою простотой, С таким умом ко мне писали? Ужели жребий вам такой Назначен строгою судьбой? |
Finns något värre, så jag spörjer, än en familj av sådant slag att hustrun makens brister sörjer i ensamhet båd’ natt och dag? Och där den tråkmåns hon behagar (fast han sitt öde jämt beklagar) är oavbrutet tyst och tvär, och svartsjukt brusar upp och svär? Och så’n är jag. Men var det detta ni sökte när ni skrev så väl och lade ner er rena själ i några enkla raders hetta? Är detta då den bittra lott som ni utav ert öde fått? |
Den här strofen bjuder på ett antal rim som delas mellan översättare. Först ett som jag inte delar: värre/herre på raderna ett och tre används av såväl Jensen och Johansson på svenska som Rosenberg på danska.
Sedan det som jag delar: Bland de 144 strofer som jag hittills har översatt har jag aldrig landat så nära en annan översättare som på de sista sex raderna i den här strofen. I Johanssons version lyder de så här:
Ja, sådan är jag. Var det detta
ni sökte med er rena själ
i brevet, som ni skrev så väl
med sådan enkelhet och hetta?
Är detta då den tunga lott
ni av ett bistert öde fått?
Vadan denna påtagliga likhet? När man ser på rimmen så kan man skönja ett visst mönster, där nyckelord på ryska (пламенной, душой, жребий) har relativt rättframma svenska översättningar (hetta, själ, lott) som i sin tur rimmar bra med andra svenska ord (detta, väl, fått) av rätt allmän karaktär, men vilka råkar passa nöjaktigt som översättningar av andra ryska ord (того, таким умом, назначен). Sammanfattningsvis tycks just det här översättningsproblemet ha en (enda?) ganska intuitiv lösning på modern svenska.