IV:41

Встает заря во мгле холодной;
На нивах шум работ умолк;
С своей волчихою голодной
Выходит на дорогу волк;
Его почуя, конь дорожный
Храпит — и путник осторожный
Несется в гору во весь дух;
На утренней заре пастух
Не гонит уж коров из хлева,
И в час полуденный в кружок
Их не зовет его рожок;
В избушке распевая, дева
Прядет, и, зимних друг ночей,
Трещит лучинка перед ней.
Nu dagas det i dimmig kyla,
men åkerbruket tiger still;
herr varg med fru hörs hungrigt yla
och sätter kurs åt vägen till;
när draghästen noterar detta
och frustar börjar kusken sätta
full fart mot kullens trygga topp;
i ottan står ej herden opp
att korna ut på bete sända,
de vallas ej av hornet kring,
drivs ej till middag hop i ring;
i stugan ungmön med sin slända
med sång gör garn i blossets sken,
en vän när vinterns natt blir sen.

Det visar sig att jag delar rimmet topp/opp med Rosenberg:

Og Kusken sætter Farten op
For snart at naa til Bjergets Top

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.