|
И вот уже трещат морозы И серебрятся средь полей… (Читатель ждет уж рифмы розы; На, вот возьми ее скорей!) Опрятней модного паркета Блистает речка, льдом одета. Мальчишек радостный народ Коньками звучно режет лед; На красных лапках гусь тяжелый, Задумав плыть по лону вод, Ступает бережно на лед, Скользит и падает; веселый Мелькает, вьется первый снег, Звездами падая на брег. |
Och hör, nu redan knastrar frosten och sprider silver på vart fält… (Nu hämta som ett brev på posten det frostrosrim som var beställt!) Ån glänser mer i isens kläder än modet med parkettgolvsbräder. På skridsko ett glatt ungdomsgäng skär ljudligt denna isterräng; en gås som på en simtur grubblar på röda fötter vaggar tungt, beträder isen varsamt, lugnt, men halkar ändå till och snubblar; glatt fladdrar, virvlar första snön, som stjärnor fallna invid sjön. |
I den här strofen driver Pusjkin parentetiskt med uttjatade, uppenbara och triviala rim: морозы/розы (frost/rosor) är ett sådant på ryska. Frågan är hur översättaren bäst ska fånga upp såväl driften som rimmet som originalbetydelsen.
Jensen fokuserar på nödrimsaspekten och skyller på frosten:
Re’n rimfrost täcker marken vida
och gifmildt ut sitt silfver strör.
(att mina rim av frosten lida,
ej därför undran väcka bör.)
Johansson är originalets struktur mer trogen – men får inte med rosorna:
Nu redan frostens iskristaller
sitt silver strör på äng och fält,
(nu väntar ni på rimmet faller –
nå, varsågod och tag det snällt!)
Rosenberg lyckas med en oerhört trogen översättning – tack vare ett rim som trots delad språkhistoria inte fungerar på svenska:
Snart dækker Isen Sø og Mose,
Og Engen skinner sølverhvid.
(Min Læser venter Rimet »Rose«
Her har han det i rette Tid!)
Rytter liknar Johansson med en översättning som bevarar originalets struktur, men dessutom lyckas få med en blomma:
Og frosten knest i tak og tilje
og sølvet skjelv på rimlagd mo.
(Min lesar ventar rimet «lilje» –
no ja, her er det. Ver så god!)
Själv är jag nöjd med mitt frostrosrim.