|
Еще амуры, черти, змеи На сцене скачут и шумят; Еще усталые лакеи На шубах у подъезда спят; Еще не перестали топать, Сморкаться, кашлять, шикать, хлопать; Еще снаружи и внутри Везде блистают фонари; Еще, прозябнув, бьются кони, Наскуча упряжью своей, И кучера, вокруг огней, Бранят господ и бьют в ладони — А уж Онегин вышел вон; Домой одеться едет он. |
Än djävlar, ormar och eroter på scenen rumlar och har kul, än söker sig till sömnen åter lakej i päls i vagnens skjul, än har man inte slutat lunka och snora, hosta, hyssja, dunka, än inuti och utanpå lanternor lyser himlen blå, än frusna hästar hackar tänder, vill slippa betslets tråk och tvång, kring brasan kuskar natten lång förbannar herrskap, gnider händer. Då har Onegin redan gått, att hemma klä sig ack så flott. |
Den här strofen har, utöver den vanliga strukturen, dessutom den ytterligare regelbundenheten att raderna ett, tre, fem, sju och nio alla börjar med ”ещё”. I min översättning blir detta ett enkelt, enstavigt, obetonat ”än” – ett slags upptakt till vad som komma skall. Annars är det vanligare att liksom i originalet använda en tvåstavig översättning: Arndt har ”while yet”, Hofstadter skriver ”meanwhile” och tillåter sig dessutom att slänga in det även på rad elva, Falen liknar mig med sitt enkla ”while” på första raden, men inleder sedan de övriga fyra raderna med ”and while”. Johnston använder ett enstavigt ”still”, men bryter mönstret en aning genom att placera det mitt på femte raden och därtill låta det inleda den sjätte.
Betslets ”tråk och tvång” är ånyo en referens till den svenska versionen av studentsången O, gamla klang- och jubeltid, liksom i strof I:8. Så går det när man fostrats i ett studentförbund. Originalets ”наскуча упряжью” (ung. ”uttråkad av seldon”) fångas dock i mitt tycke förvånansvärt väl av ”tråk och tvång”.